så att....

NU är det dags att börja tänka igenom sina politiska åsikter och fundera på varför man röstade som man gjorde och hur man ska rösta i framtiden. Jag ska lyssna och hänga med i debatter, en sak vet jag dock. Jag kan inte och kommer aldrig kunna acceptera det som alliansen har gjort mot de som är långtidssjukskrivna. Man ska inte bli rik på bidrag men man ska inte straffas för att man är sjuk. Sjukdom är straff nog. Det finns inga garantier för att man själv är frisk genom hela sitt liv. Jag har en kollega som är 54 år. Han har jobbat på järnvägen sen han var 20 år. Nu har han drabbats av en sjukdom som gör att han inte kan jobba mer än 50% han har försökt. Han har de senaste månaderna försökt men det slutade ganska illa. Tyvärr så är det så att enligt det nya reglementet så får han inte sjukersättning efter November och då måste han antingen gå ner i tjänst och få en 50% lön och noll kronor mer eller så får han säga upp sig från SJ och söka nytt jobb där han kan jobba 100%. Hur stor är chansen att man som 54 årig gubbe som bara haft ett jobb i hela sitt liv och lider av kroniskt trötthetssyndrom kan få ett nytt jobb? När vi har ett samhälle fullt av högutbildade arbetslösa ynglingar?

Vidrigt.