apropå ungdomlig charm

Jag hänvisar till min mycket goda vän Mickan www.wennstams.blogspot.com och hennes inlägg om ungdomlig charm.

När jag läste hennes inlägg så poppa ett minne upp.
Jag satt på en historia lektion 14-15 år och rätt som det var så sa våran lärare Berit (somnade på sina egna lektioner) att vi skulle lyssna på radio för att något fruktansvärt hade hänt. På med radion och flygkrascherna i world trade center var ett faktum. Vi visste knappt vad det var för byggnad men vi förstod att många människor hade strukit med och Berit hade tårar i ögona. Mer än så förstod jag faktiskt inte just då.
Efter nån vecka så sa jag högt och ljudligt på en lektion typ "Kan vi sluta älta Usa nu. det börjar bli lite uttjatat vi har fattat att det som hänt är fruktansvärt" mina kompisar höll med.
Skitungar var vi. Man är oövervinnerlig när man är 15.

Det är man inte när man kommit över 20 strecket.
När man är 22 år gammal 8 år senare så sitter man och storlipar när man tittar på filmen "world trade center" för man förstår hur det stod till.
Då minns jag min ungdomliga charm/nonchalans.