Alltid först

Jag har ingen aning om hur det känns att vara morgontrött. Jocke har beskrivit känslan för mig någon gång men jag har aldrig känt så. Jag vaknar ca 07.30 varje morgon om allt är som det brukar och då är det ett skutt (faktiskt) upp ur sängen, morgonkissen och sen promenad och frukost. Det är samma rutin varje morgon (såvidare jag inte börjar 04) men just den här uppvakningsprocessen är så olika för olika människor. För även om klockan ringer 03.30 så är jag i form när jag stiger ur sängen. Mascaran hamnar på ögonfransarna och kjolen är inte bakåfram. Min man är min raka motsats, det är en fysisk pina att stiga upp varje morgon. Han har ingen energi och ingen ork endast hans psyke får han att lämna sängen i tid.
Jag tycker synd om de morgontrötta de verkar tufft.
Idag har jag massvis på tapeten, tänkte lägga över lite arbete på min make men det är bäst om han får vakna ordentligt först ;) Det är tjejmiddag ikväll och här ska lyxas! Hannah hinner inte med att göra paj så hon har fått stå för ingredienserna så bakar jag den istället. Det går fort att slänga ihop när jag ändå står i köket.
Nu ska jag diska
hej hopp