de flesta människorna på vår jord lider mest fysiskt av det vidriga fenomenet magsjuka men inte jag inte. Jag blir oftast bara psykiskt sjuk av magsjuka. Igår ställdes jag inför min hitills största prövning som tågvärd.
När jag vandrade genom min fina 3 vagnars regina så kommer jag in i en vagn där dset är ganska folktomt men så ser jag att en tjej håller på och packar sina väskor o beger sig till en annan vagn, hennes pojkvän säger till mig
- du, den där killen mår nog inte så bra och pekar till vänster.....
och dit fingret pekar sitter en ung lite utvecklingsstörd kille och har spytt...... Jag ville hiva honom rätt ur rutan men avstod eftersom jag troligtvis skulle få sparken och mina muskler troligtvis skulle gå sönder (borde träna mer kanske?)
Men som sagt jag klarade prövningen, log, hämtade papper, gav killen och han torkade, som sagt det va inte så lätt för mig att få reda på om han var magsjuk eller om han bara var åksjuk (det är den varianten jag tror på) eftersom han var lite utvecklingstörd.
Hur som helst det värsta med hela incidenten är jag redan blivit smittad eftersom jag direkt drabbas av psykisk magsjuka. vilket gör att jag konstant kommer gå i en vecka och känna efter om jag inte mår lite illa........ Detta är nog ärftligt för mamma är likadan.
Må gud vara med mig......
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar