Jag är en tjej som kan lite om mycket. Likaså är min storasyster och min lillasyster. Vi är sällan dåliga på saker som vi tar oss för och sällan riktigt bra utan ganska medelmåttiga.
Jag och Storasyster satt och disskuterade detta en liten stund ikväll varför det är så att man inte har någon "grej" som man är riktigt bra, en talang.
Det vi kom fram till var att vi antagligen inte började med någon hobby tillräckligt tidigt för att kunna bli riktigt bra på det. Om man ser sig omkring på de vänner man har som är riktigt grymma på vissa saker så har dom ofta fötts in i det.
Jag måste erkänna att jag tycker att det är väldigt orättvist. Jag sörjer att jag inte är fantastiskt kanonduktig på dom sakerna som jag tycker är riktigt roliga att göra. Jag brukar säga att jag är lite talanglös. O andra sidan har jag ett jobb som jag är väldigt duktig på och där är jag nog över medel. det är faktiskt viktigt tror jag att man får känna att man är bäst ibland, det ger en viss självbekräftelse som jag tror är ganska nyttig. Men så är det klart att det får ju inte gå till överdrift!
I morgon är jag ledig, J jobbar natt och kommer hem i morgon bitti, Det blir mysigt, sen ska han till tibro och jobba lite så vi lär inte se röken av varandra i helgen. Men men, vi är ju både i telen och tankarna. med varandra.
Älskar honom hinkvis, Även om jag avundas hans musiktalang så mycket att jag nästan blir grön emellanåt, I morgon ska vi kolla ring *skuttar högt*
Jag är allt bra lycklig med eller utan talang:)
puss på er alla
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar